I Stockholm..

Ett efter antal sms, efter några träffar, efter några få kyssar:
Ni är på G!

Nervositeten när man ska träffa honom/henne är oslagbar. Man kan inte riktigt tänka klart, klumpen sitter där i magen precis som den alltid gör, kinderna är rosiga och man vet inte riktigt vad man ska säga, men ändå vill man träffa människan.
Varje gång man får de söta sms'en värms det i hela kroppen och man vet inte riktigt vad man ska svara tillbaka (då är tjej- killkompisarna där till stor hjälp) för man vill ju varken vara för på eller för off.
När han kramar om dig, smeker din arm går det som en slags signal genom hela kroppen från topp till tå och gör både skönt och ont på samma gång.
Man kan inte sova riktigt på kvällarna, långa telefonsamtal med honom/henne eller bara väntan på att få något sms, alltså denne försvinner aldrig ut ditt huvud och man har det där pirret i magen hela tiden.

Man blir som en helt ny människa, i alla fall jag och blir mycket lyckligare som person. Hur blir ni? / E